Från Brölande hjortar till sjungande Gärdsmyg

Öland Blandar å ger. Årets resa blev en vecka senare en vanligt. Vilket kanske inte låter så mycket men många fåglar hade nog redan gjort flytten söderut Å lämnat ön. Det kokade inte i luften som det brukar göra men vad gör det när man är i gott sällskap på Öland. Lördagen bjöd på Nordan och 14 i byarna då blåser det kallt på Öland Södra Udde (ÖSU). Svårt att hitta Lä och man får skynda sig till dom bästa ställena. Andra frukost blev i Söderläge på en bänk vid Gräsgårds kyrka i solen blev det riktigt skönt Å vi kunde nog blivit sittande en stund men en fågelskådare är alltid i Rörelse. Sedan blev det Snösparv i Gräsgårds hamn innan vi fick fart för att åka till Össbyskogen för att titta på kungsfågelsångare (KFS som vi säger på skådarspråk). Vinden lugnade sig på eftermiddagen Å två Kungsörnar visade sig i skyn. Det blir mycket bilåkande när man är på resa minst 20 Havsörnar en här och en där. Närmare 1000 ljungpipare på som stod utspridda på fälten över ön och så var det vitkindade 10 000 räcker nog inte svårräknat när man bara ser ett moln av gäss på flera hundra meters håll jag tycker att det var ovanligt mycket Större hackspett vart vi än stannade så såg man större hack.

Lördagsnatten var stjärnklar och kall på söndagsmorgonen var det frost på marken Å vinden hade lagt sig och solen sken hela dagen. På morgonen blev det återigen ÖSU där vi fick upplevde resans höjdpunkt en Utter som låg och putsade sig på en sten ca 70 meter från oss. Uttern var helt obrydd av alla glada fotografer för 10 minuter glömde alla skådare att titta på fåglar utan följde noga när uttern simmade närmare och försvann spårlöst. Det blev en höstpromenad i Södra lunden. Inga fåglar sjunger i oktober förutom Gärdsmygens höga toner som överröstar tanken.  Men man blir snabbt påmind om vad som väntar när man ser flockar med sidensvansar som drar mot söder på jakt efter bär. Det är inte helt stilla Å tyst utan Lundens Konung brölar och sprider mystik i snåren Dovhjortarnas brunst pågår för fullt. Hjortarna kom nyfiket fram för att titta på 4 glada västgötar som njöt av att vara på Öland. Man vet aldrig vart man är på väg. Resan avslutades på jakt efter en Tajgasångare för att ta sig dit var man tvungen att korsa ett övergivet militärfällt. Där kunden man tro att militärerna hade glömt kvar bomber å granater för det var både stora och små kratrar på vägen det var tur att vi hade en säker chaufför bakom ratten annars hade vi nog behövt en bandvagn. Sångaren från tajgan lös med sin frånvaro men inte var vi sura för det. Att fika i solen Å titta ut över havet då glömmer man tiden för ett tag och då är man här Å nu. Men alla resor har ett slut resan hem blir inte så lång när man tänker på alla dom 91 arter som vi fick ihop.  

Artlista här >>

Ögonblicksbild från tranräkningen...

Innan tranorna flyger in in till nattvila finns det mycket att titta på från vår obsplats vid Södra Sätunaviken.Den här första måndagen i oktober var inget undantag. Bland alla gäss av sex arter hittade Erik den rödhalsade som funnits i Hornborgasjön en tid. Men det var inte det utan en sanslös uppvisning av en stenfalk som jagade vad som uppenbarligen var en fladdermus. Det gick så himla fort så det var förstås möjligt att se fel men det kunde inte bli till något annat tyckte Åke.Som om inte det vore nog kom en pilgrimsfalk och engagerade sig i stenfalkens göranden. Att se dessa båda ädelfalkar tillsammans på detta viset är enastående och unikt. Jag har då inte gjort det tidigare, säger Åke. Det är alltid flera rovfåglar att titta på medan vi väntar på tranorna och den här kvällen blev det även en ung duvhök, en vacker blå kärrhök hane och en drös havsörnar vid Rönäs udde. Det är inte så konstigt att rovfåglarna församlas när det finns så mycket mat att jaga på.
Vi som räknade denna kvällen var Erik Tornberger, Margareta Setterberg, Anita Ljungström och Åke Abrahamsson.

Åke skrev 2025-10-07

Läs mer här >>