|
Tranor
Läs här >>
Varför dansar tranorna?
Läs här
>>
Äntligen vår!
Den första tranan upptäcktes på söndagsmorgonen 20/3 vid Vadboden, Bjurum.
Antalet tranor ökar nu stadigt varje dag och på
plats onsdag 30/3 fanns 7050 st.
Den första bruna kärrhöken dök upp vid
Hornborgasjön på långfredagen
och en storspov
observerades samma dag.
På Påskaftonen sågs även den första
stenskvättan.
Av de mer rara arterna upptäcktes både amerikansk bläsand och amerikansk kricka
på Påskaftonen, båda
vid Vadboden/Trandansen, Bjurum.
Luften är fylld av underbara läten: sånglärkornas drill, tofsvipornas
"kvidanden", stararnas knirkande och gnisslande
från trädtopparna och
bofinkarnas sång.
Ut och njut!
Fjälluggla på Falbygden?
Under den
senaste tiden har flera observationer gjorts som tyder på
att en fjälluggla finns på Falbygden. Först handlade det om
området runt Gudhem, sedan kom rapporter från Brismene. De
senaste och de bästa är från onsdag och torsdag den gångna
veckan och handlar om Ållebergsplatån. Den hittills
obekräftade ugglan stöttes upp i den glesa enbuskmarken
söder om rampen på den västra sidan. Eftersök på fredagen
resulterade inte i någonting vilket kan bero på det dåliga
vädret. Det är den goda rapportören allmänheten som varit
framme men den beskrivning som givits stämmer faktiskt
perfekt på en fjälluggla. Ut och leta!
/Åke
Jordugglor
(se
notis nedan)
Även under den gångna veckan har
jordugglorna varit igång och setts de flesta
kvällarna.
Det verkar emellertid som om de rör sig över ett
större område än tidigare varför det kan löna sig
att åka omkring lite för att kunna spana över ett
större område.
Åke
2005-03-12
(Mari tog skymningsbilden med flygande jorduggla)
Skådartips
2005-03-04
Att åka till Mönarp är ett klokt drag i den kommande helgen.
Där finns
för närvarande tre jordugglor som är synnerligen lättsedda.
Man ställer sig vid kullarna mellan Slutarp och Mönarp och
tittar ut över fälten så bör det inte dröja länge förrän den
första dyker upp. Så har det i varje fall varit de senaste
dagarna. Bästa tiden verkar vara mot sena eftermiddagen, efter klockan tre.
Som alltid när fågelintresserade samlas
upptäcks fler trevliga fåglar. Således har två kungsörnar
setts både onsdag och torsdag och när vi stod där på
torsdagsefter-middagen drog en berglärka över. Dessutom finns
minst en fjällvråk och ett par tornfalkar. Varfågel är en
annan art som man kan få syn på.
Även på fredagen
kunde man se alla tre jaga fint över fälten. Dock
var det ingen riktig rörelse förrän efter klockan
halv fem på eftermiddagen. En kungsörn var också
synlig sent på dagen.
Med lite tur kan man få se jordugglornas fenomenala
jaktteknik. Från långsam flykt över fälten på någon
meters höjd slår de rakt ner i snön och börjar gräva
frenetiskt tills de får tag på sorken. Jag ser ingen
annan förklaring än de kan höra sorkarna under snön
från sin position uppe i luften. Tala om att ha god
hörsel.
Foto: Arne Johansson, Alingsås
Foto: Arne Johansson, Alingsås
Åke
Det är tystnad
i skogen
Mars
månads skådartips handlar om fåglarna i våra barrskogar och
i synnerhet mesarna. Detta är särskilt passande eftersom
flera fågelintresserade skogsvandrare har ring och uttryckt
stor oro över att det har blivit så långt mellan fåglarna i
skogen. En av dem som ringde tyckte rentav att det inte är
lönt att ta med kikaren ut – det finns i alla fall inget att
titta på.
Svartmes
Foto: Jan Johansson
Vi är i själva verket ganska många som konstaterat att det
blir allt längre mellan fåglarna i våra skogar. Särskilt
illa verkar det vara beställt med skogsmesarna och det var
länge sedan man kunde räkna med att ett eller annat meståg
drar förbi när man vandrar på skogsvägarna.
Den allt större tystnaden i skogarna gäller för övrigt även
vårens övriga sångfåglar – det blir allt längre mellan
taltrastarna och rödhakarna. Det är emellertid mesarna som
inger mest oro, finns det något skönare än att ge sig ut i
skogen en marsdag med lite dagsmeja och höra talltitorna
sjunga från något bryn ackompanjerad av en trummande
spillkråka i fjärran. Så är det sorgligt nog inte längre.
Mina och andras iakttagelser och farhågor styrks av data
från Svensk Fågeltaxering. Om man läser i Fågelåret
2002 får man reda på att svartmes minskat med 62% över en
tioårsperiod, talltita med 54 % och entita med 47%. (Boken
Fågelåret ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening).
Åren därefter är läget fortsatt dåligt även om det inte har
förvärrats ytterligare. Det påpekas i artikeln att
orsakssammanhangen är dåligt kända och behöver undersökas i
grunden, vi vet emellertid att barrskogarna har förändrats
oerhört över några årtionden och gått från mångfald till
monokultur. Olikåldriga skogar med flera trädslag blir allt
ovanligare och man slutavverkar numera inte sällan
skogsbestånd ner till sextio års ålder.
Mars månads skådartips blir således att ge sig ut i skogarna
och lyssna efter de första sångrösterna. Mesar och
hackspettar är igång tidigt på året och sjunger redan nu
när vädret är passande. Längre fram när rösterna blir fler
är det inte lika lätt att lägga märke till de späda tonerna
från talltitor och svartmesar så därför är fina marsdagar
med mjuk luft rätt tid att njuta av dessa skogens
åretruntarter.
Kommentera gärna denna notis med egna erfarenheter eller
dina åsikter i frågan genom att maila in till hemsidan.
Åke
skrev |