För många
fågelintresserade är juli en period av ringa intresse. De
flesta fåglar har slutat sjunga och det mesta verkar ganska
stillastående.
Juli är emellertid en månad då allt kan hända. Som en mina
skådarkollegor sa – en riktig jokermånad.
Den pålitligaste händelsen är att vadarna flyttar mot
söder för fullt. Grönbenor, gluttsnäppor och andra
Tringavadare rastar i grunda vattensamlingar lite var stans i
landskapet och där lämpliga rastplatser i form av gyttjiga
ständer finns kan man även se småvadare och strandpipare.
Den två bästa vadarlokalerna i vårt område är Vadboden i
södra delen av Hornborgasjön samt utanför gömslena på
Fågeludden i samma sjö. Om vädret är dåligt kan man
faktiskt med lite tur se de flesta av våra vadararter på
dessa platser. Sirliga svartsnäppor och gluttsnäppor och
grant röda spovsnäppor och kustsnäppor och de mer talrika
kärrsnäpporna och större strandpiparna för att nämna
några. Passa på att titta på dem nu medan de har
sommardräkterna kvar, längre fram mot hösten har de bytt
till vinterdräkt och är svårare att skilja åt. Med fronter
och lågtryck är vadarna betydligt mer benägna att rasta på
sin väg från häckplatserna uppe i norr till
övervintringsplatserna längre söderut. Är vädret
högtrycksbetonat är de rastande vadarna färre, då flyger
de direkt till Nordsjöstränderna utan att rasta.
Vill man besöka en riktigt
fin rastlokal för vadare åker man på en dagstur till
Getterön och Morups Tånge i Halland. Eller följer med på
Fågelklubbens resa dit den 15 augusti.
Åke
